LÅTTEXTER
Slute
Ja väjt att hitche je slute
Pack mina vieskor å back bilin opp bakom huse
Gäjtingan svärmar
Somran var varman å arman diin bränder i värman
Du säir att vi aldri vuri närman ti han stad som vi minns
du svier att an finns
Vi kan jyöm ås i stiedrän
Viten in vissna vind vin utanfyö
Hyör in skymning sjonk bakom triedän mot än gryning som aldri siir dag
Ödet nämns om bare i byökrän
Å slumpen je in chans som vi tar
Men om hitche je slute Dans (me me), 2-3-4
Stan staar i feber
Matin je slut å ja siir itt hör vi överlever
Vis kvann e svider
Vi ha glidi isär å vi lievär i förgångna tider
Sii! Tillåme världän våron bidar åp in hänsyn nainstans
vi svier att an fanns
Finland
Vi kan va fiender
Hopplöst förälska i lögner
Schenn je in till ien som itt et ha huört
Vi möttest i tystnad trots stora förbud
Fö Finland fanns strax bakom knutin å ömsa sänn hud
Broder, skåd framåt! Pendolino röjkär tongt jönom Vyborg Moskva je laangt bort å bakom de nu
Vi lifta från Lahtis tärt tuuman vort soår
Di sa, Finland finns strax bakom knutin å jag fråga noår
Vi soåt oåp me in journalist oppväxt bak nierlagd fabriker Rubrikän skräik ”sabotage” baket än stånd
”Pojkar ni väjt väl ni slåss me in storm?”
Vi stäjg oåv vör stadsparken å gift ås i smyg ynjy alman Räjne foll nier som konfetti åp oås
E händ itt åp rektit men än får man loås
Spring in åp Teboil å tjyöp me än inplasta smörgås Skoåd om di verkar va villi ti prut
Ja legst nier vör ditje å dagdrömd me bort
Medan solän jieg nier bakom knutin ti slut
Broder haald om me
He känns som mett innersta fryser
Tror du vi döir schär bland gamar å lik Fö kroppin känns fati fast sjielin je rik
Di säir, Finland finns strax bakom knutin å he bryr se stjiit
Nä, Finland finns strax bakom knutin å jag vill far tiit
Tuva
Ha et naongaang sitt e stim me netingar
Hör flotchin lockas ti e fecklampsken
Jag å brorsan vi va fascinera
Vi pieda ti ooän varje fridaskvield
Å vattne jieg nästan opp ti kniedän
Äjn gaang kom vi häim me sura strompår
Åså pieda vi häim uvi Äide i räine å stjäjt i kva grannan sku säj om he
Di sa att brorsan va in stor förlorar
Kva je Tuva fön a jävla namn?
Men man var itt naa fö att grannan tror a
å Tuva veta no att han va han
Å vi va all bröder i hande byin
vi byggd broar som vi sedan bränd
Å lyyst i fönstre å läita netingan
Å laga ås stridand me all vi känd
Ref.
Välkumi in hit ti mett kvartier / Allt ha ändra schenn i mett kvartier
Schenn je så tomt så man hör hjulän svieng / Byabodän ha besluta stieng
Å schenn kombär Tuva åp e 12” pied
bare fö ti haald koll åp kva polisän jier
Å huörd et om papp hans an foll i haave
typiskt han, han vela hamn i blade
(Men han kom itt opp namäir)
Papp va in fiskar å hoål åp sortin
Ja minns än spitjin kvann råtchin hängd
Å han låfta starkt oåv sik å northy
Äjn gaang va itt an häim än vör klockon fem
Å Tuva svor ut ”Jävla fyllhond”
Slo såndär bilin hans me in stäin
Åså to an piede å for ut I räine
Å baket he som kom an aldri häim igen
Ref.
Välkumi in..
Än idag var vi behandla som na netingar
Lampor lyser mot boånän som vort stor - (Ja minns)
minne oåv Tuva hiengär tongt bak mieg som kättingar- (Di säir)
Tenn kombär pojtjin som pieda runt me in låtsasbror
Dalin
Halloåja pojk
Hitche je farsgåbbin dänn
Ja skriver åt de från the United States of America
Ja va in tjierdalsprins
vidakänd förbrän oåv tidin
Men du va så litin, så he va väl naa som itt et minns
Bland bönder å byssfolk
I juni barka vi tallan
fälld di sedan mot backan, klöv opp, å leta tork
Åp handelsräis ti Stockholm jieg storebror dänn bort
Å du to hand om mamm diin å försöka stöjt de nain sort
Å ja dro ivieg
Å kvart for oårän
Ja närma me America
Tå dalin brann
Å haald ihop a - Å halleluja!
Du va itt häim han daajin jag försvann
He va som ti buri från början
Tå ja närma me Oregon
Å finnän fylld in funktion åt statens järnviegsindustri
In dag tyckt ja att ja soåg Esau
An sto i e gathörn tier ljuse spreckt
Å sa he finns in glöd in i tieg, som bare Gud kan släck
Å ja dro ivieg
Å kvart for oårän
Ja närma me frälsning
Tå dalin brann
Å haald ihop a - Å halleluja!
Du va itt schenn han daajin jag försvann
I vinterkuördän
Så drack vi ieldin
Å gudan tala varmt i tongår jönom mieg
Fördold i aktin ti bryt kontaktin
Så ja avslutar me oolän, att ja tar e tongt farväl
Hallåja farsan hitche je Jakob dänn som skriver
He måst va 40 år sedan vi huörd naa oåv de sist
Å e to lieng furi ja erkänd att et for
Men äin som aldri jool he, he va mor
Å hördu farsan, ja ha foå in egen soån
Å han ska gift se nier vör tjörtjon kl. 3
Å allihop säir an siir exakt ut som et jool
Å än vaar an no dalmästar ska et få sii
Å du dro ivieg
Å kvart for oårän
Du närma de America
Tå dalin brann
Men vi hold ihop a - Å halleluja!
Ja va no schenn han daajin tu försvann
Å haald ihop a - Å halleluja!
Ja va no schenn han daajin tu försvann
Hjärta utvärtes
Hon siir än flug hieng uvi boole
E frukostlandskap
In livlös sjiel
Hon itt vill död
Moål dutchin röd
I nådin oåv in härskar får flugon gaa
Mot köksfönsterbletche somnar om
hör vintrin kom Ref.
Om et naongaang tappar bort me så kan et känn igen me
Åp mina spända händer
Å varma röst
Oåv e hjärta utvärtes
Hon känd än hand åp rydjin Elå känd on fäjl?
Hon huörd två tal
Di säir on tar
Itt mot na mat – namäir
In å ut ur drömin
Syns liekarin
Om et krömpär än
Typ tri fyr sänt kan tu försvinn
He finns än röst on kändär
Å han vill förstå
Han bäddar ut Häjlt resolut
Än tändsticksloåd som hon kan soåv i
Om frukostflugon falldär
så falldär två
Men i ro narstans
kan boåd två kviil åp tuumin hans
Om et naongaang tappar bort me så kan et känn igen me
Åp mina spända händer
Å varma röst
Oåv e hjärta utvärtes
Om et naongaang tappar bort me så kan et märk in skillna
Åp mina vilda fingrar
Å sarga bröst
Oåv e hjärta utvärtes
1898
”He rindär blod från Hudson flodin”.
He skräik e tidningsbud från mynninjän.
E stäinkast från Ellis Island; Ja kom hit laangt furi frihäitsstatyn.
Di sa ”jev ås edra svaga, fatti, trött å hongråt”.
Men ja skåda aldri bakoåt å he va he som hold me stark.
Å ja to me uvi Brooklyn broän å ja byggd me ett imperium.
Men ja glömd aldri bort all judan som lömna kvar åp Lower East side.
Ja vela va in röst fö foltje; in röst åp barrikadän.
Men ja skåda allti framoåt å he va he som hold me stark.
Å ärli framförallt.
Ni kan lies om a i tidningan, tå ja skräiv fö häila världän.
Färska papar, häit från pressin; Vi va värdi. Vi hold måtte.
Å vi fäktast å vi skratta, me pännor höjt mot svärdän.
Skrattän hyörs än från Manhattan i rött å vitt å blått. 1898.
Gator fylldest opp oåv rädslor å me rädslon kombär vapnän.
Å vi insåg vi hadd maktän tå vi utlyst våra krig.
Han daajin to vi mytchy liv.
Å di säir att e va mett fäil, men ja skräiv itt om a först.
Å ja to de nier ti vattne, men ja släckt aldri tänn törst.
Å ja jevär itt opp hope furi ja je vackrast, bäst å störst.
Ja ska var störr än William Randolph Hearst.
Ni kan lies om a i tidningan, tå ja skräiv fö häila världän.
Färska papar, häit från pressin; Vi va värdi. Vi hold måtte.
Ni kan lies om a i tidningan, tå ja sjongd fö häila världän.
In hymn ut i gryninjän, som va skrivi i versaler.
Å vi fäktast å vi skratta, me pännor höjt mot svärdän.
Skrattän hyörs än från Manhattan i rött å vitt å blått. 1898.
Å ja väit ja vort förblinda infö sanninjän å Gud.
Å ja bröt mot egna bud.
Ja lärd me oåv mina egna handlingar.
Tro itt allt et liesär i tidningan.
Vindin
Ja ropa in åt Vindin - Fieg itt na svar tibaak Ordän sviept ivieg uvi uthustegältak
Han bjöd ås in åp första maj i såmarnattsridån Vi soåt där ut å biida åp an vör triedän i bersån
Medan an soåt där in å babbla me dörän som va loåst Ja di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Di sag att an vort utslängd – In litin virvelvind
Från häime tier an växt opp
Han dro omkring där in
Tå an smög se in i tjyötje, fålja in vinterbris så frisk Mamm å papp besluta, man kona hyör di kvisk Medan an soåt där in å babbla me dörän som va loåst Ja di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Precis. Di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Han saambla åp små julbockar, som an lievd me mitt bland stofte Ja di kalla an fö Vindin, fö an hadd tomtan opp åp lofte
Å tå julän va runt knutin å släktin va där nier
Å di sjongd om Jesu lidelse, så huörd man Vindin svier
Han bare soåt där opp å babbla me dörän som va loåst Ja di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Precis. Di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Förpassa ti e fosterhäim – Domin hans vort snabb
Di fortsatt ti kall an Vind, fö han va in vridi grabb
Me aar dylik orkaner, som opplieft sorg å svek Återhämta se snabbt dock, där ut huörd man boånän liek
Medan an soåt där in å babbla me dörän som va loåst Ja di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
Precis. Di kalla an fö Vindin fö an va så jävla bloåst
In hyöstdag liest an opp dörän å skåda aldri bak
Dro fram uvi tooma gator, man huörd parklindslyövän skak Han kviskar jönom triedän, noår stadin sover sött
Å gatulampor hiengär uvi nattän som je trött
Å gruskornän å trapphusdaambe jier in litin dans
Fö han som kallas Vindin – In pojk som aldri fanns
Precis. Fö han som kallas Vindin – In pojk som aldri fanns.
Blåval
E huörst e skri mitt i nattän
Kvart furi trii kom grannan
Å ja streckliest ur än diktbok
Ja, häila fårston låfta té
Å räine smattra tongt mot taatje
He sippra droppan in allstans
Å änglan dansa sista valsin opp åp ploåtan
Våldsamt kom voårän
Å älvin kröp uvi vallan
voågår svälld å slo mot tallan
Ja, häila himlin stjulja nier
Du loåg som livlös i mina armar
Radiokanalin knacka taktiskt
Å du flåsa profylaktiskt baket loåtan
Let me tieg få bjier
Så et slipper siem
Let mieg få va – in lantern i nattän
Let me tieg få bjier
så et slipper siem
Let mieg få va
Je ne sais quoi
In stor blåval
Let me räis å stig ur boe
Sa in fågälong åt modrän
let me väx å räis runt joolän
furi haave slukar mieg
Å in bil passiera hede triede
tå vi ploga fram mot BB
fast di varna ås åp tv ti haalds i huse
Stormfåglar flyg
Å löft opp hisin bilin
medan ljuse smältär isin ut mot gruse
Stormfåglar flyg
Å groåt itt bak i siete
Fö ja vill att du ska viet he att ja bjier de
Let me tieg få bjier
Så et slipper siem
Let mieg få va – in lantern i nattän
Let me tieg få bjier
så et slipper siem
Let mieg få va
Je ne sais quoi
In stor blåval
Å di säir vi bor i mörkre
Åp liknand gator ha ja huört
Di säir e laand har itt na gränser He ha haave nu förstuört
Men vi flyter ut mot nya världar Kvann hjärta je in sällsynt böld
Om vi ska räjd op hison världän så måst vi buri me ås sjölv
Finby ´85
Kan hyör små skuggor smyg i viegräinän
He hiengär bränd betong i svansin
Di vinglar blodklädd fram åp bakbäinän
Naar ha ringd et ambulansin
Men hon me stövlor bakom yöron siin
Gud kva on brann fö hande pojtjin
Fieg husarrest åp grund oåv kort stubin
Jeansjackon låftar än oåv röjtjin
Häj häj - vi har fest schenn räj
Å vi far aldri häjm – vi lömnar schenn i minne oåv Finby ́85
Häj häj – vi har fest schenn räj
Nostalgi kan kännas grymt enkält
Men fö lite framtidstro je farligt
Kan sii små skuggor smyg ur död vinkäl
Di poåminner om vargar vör lokalin
Ja minns hon me stövlor opp åp tankkortchin
Gud kva vi rymd från täiden tidän
Hon va Odysseus, fast bland byssfoltche
Trivdest bland såmarnattssirenän
Häm häm - vi har fest schenn än
Å vi far aldri häjm – vi lömnar schenn i minne oåv Finby ́85
Häm häm – vi je fast schenn än
Häm häm - vi har fest schenn än
Fast vi kom ti slåken bakom styre me än jaffaflask i famnin dänn
Häm häm – vi je fast schenn än